Anger is never a good thing.

Jag känner hur mer & mer ilska växer inom mig, känns inte alls bra då jag verkligen älskar honom och vill vara med honom.

Känns som att det har sagts så mycket saker som gjort mig ledsen och sårad. En liten bit i taget.. Och nu bär jag på så mycket ilska och ledsamhet att jag är dryg och hugger mot honom exakt hela tiden.

Istället för att ge varandra komplimanger som vi gjorde i början kritiserar vi nu varandra näst intill varje dag. Detta är inte ett gott tecken. Det enda jag önskar just nu är att vi kan hitta tillbaka till det där stället där vi mådde bra och älskade varandra mer än vi störde oss på varann.

Jaja, ska försöka njuta av min lördag lite i alla fall.

IL VINO VERITAS.

Advertisements

Invisible

Jag känner mig så jävla osynlig för honom ibland, han har varit borta hela dagen, jobbat, haft träning. När man kommer hem efter en hel dag med fullt upp vill man inte umgås med sin flickvän då? sin partner? som man lever med. Det är väl det man ska vilja och längta efter när man har en partner som man vill dela livet med? Nej, det han vill göra är att jobba ännu mera. 

Det kanske är mig det är fel på, jag som inte förstår? fast jag har ändå en klar bild av hur jag vill att ett förhållande ska vara och det är inte såhär. Jag känner mig inte älskad och uppskattad, jag känner mig tagen för givet.. 

Jag vill inte ge upp i denna relationen med, jag vill kämpa, jag vill att det ska bli bättre. Jag vill att han ska vakna upp, inse vad som är viktigt i livet. Livet är inte bara jobb hela tiden, man ska njuta, LEVA! 

Även om han är hemma på kvällarna efter 21 så känner jag mig ensam, ensam i en relation där jag jobbar, kämpar och sliter för att det ska funka medan han bara glider med och tror att allt bara ska flyta på utan att man gör jobbet? NEWSFLASH, EN RELATION ÄR OCKSÅ ETT JOBB!!!

Tuesday..

Dear Diary,

Idag när jag vaknade tog jag mig en promenad med min fina mamma, vi tog med oss Stella och gick en sväng i skogen. Hon hade köpt med sig färskt bröd så vi drack lite kaffe och åt smörgåsar när vi kom tillbaka. Det är alltid trevligt med kvalitetstid med sin mamma. 

Nu sitter jag och tittar lite på “Keeping up with the Kardashians” och har tvätt nere i tvättstugan. Måste medge att detta med att bara jobba deltid och vara hemma så mycket som jag är inte är så himla roligt alla gånger. Pojkvännen är borta på jobb hela dagarna och har träningar på kvällarna, då blir det mycket ensamtid. Mycket tid att fundera över livet och allt som kommer med det. Har varit en jobbig början på det här året då jag som sagt inte jobbat så mycket, haft lite pengar och inte kunnat unna sig allt man önskar och vill. Dessutom inte varit särskilt mycket med mina vänner heller då man gräver ner sig själv o inte har sån stor lust med någonting alls.

I helgen hoppas jag dock på lite nöjen, har många fester att välja på, just nu funderar vi på om vi antingen ska ha en fest här hemma då det är melodifestivalfinal på lördag! Men det är även bosnisk fest och jag är bjuden till Jimmy på den ÅRLIGA mellofesten också. Svåra val?! 😉 

Jag är ganska sugen på den bosniska festen… eller vem försöker jag lura egentligen? är sugen på ALLA fester just för tillfället. 

Nej vad ska jag sysselsätta mig med idag? :/ känner att jag vill utnyttja dagarna till fullo, då jag senaste tiden tänkt väldigt mycket på livet och ungdomen att den passerar så fort, jag vill hålla fast i den, ta vara på den, leva livet fullt ut. Hur ska man göra det? Mycket saker som jag vill göra just nu kostar pengar, pengar som jag just nu inte har. Jag vill ut och resa, se världen. Jag vill inte ligga där på dödsbädden och ångra massor med saker. 

Å andra sidan när jag kommer in i såna där tankar så försöker jag nu se det positiva i mitt liv JUST NU, leva i NUET. Jag har en fantastisk sambo, en underbar hund, fina och friska föräldrar, jag har min hälsa och även mina fina vänner. Finns ju faktiskt mycket bra saker att lägga fokus på. 🙂

xoxo

The “Mother”

Har tänkt på detta med att tjata och även gnälla. Efter en viss tid i relationen dyker det upp, där romantiken dör lite, vardagen kommer in och man börjar gnälla på varandras dåliga sidor. Man kan tycka att varje gång man öppnar munnen så hoppar det mest ut förolämpningar och klagomål istället för som innan då det kom ut vackra komplimanger och kärleksförklaringar?!

När i ett förhållande är den där övergången? Jag tycker det känns som att den liksom smyger sig på. Helt plötsligt står man bara där och kan inte minnas senaste gången man sa något fint till varandra utan att direkt efteråt komma med något nytt gnäll.

Min sambo klagar ofta över att jag gnäller och tjatar på honom? Jag kan absolut hålla med honom till viss del, men samtidigt försöker jag påminna honom om att jag gör det för att jag bryr mig? Eller? Gör jag det kanske bara för att det är så man tror att en relation ska vara, kvinnan är den som gnäller och mannen är slarvig?!

Under alla år när jag pratat med tjejkompisar, bekanta och vänner så kan jag säga att jag aldrig hört om en relation där mannen är den som gnäller och kvinnan är den som blir gnälld på. Betyder detta att vi fortfarande år 2014 är kvar i könsroller och hur det “ska” vara i en relation och vem som ska göra vad? 

Hur kommer man ur detta och vad ska man göra för att börja bli “positiva” igen?

The “Friends with Benefits” Relationship

Vilken sörja, den här tjejkompisen jag skrev om igår, nu har helvetet brutit löst. Den här killen som hon bara ville ha sex med han skriver sms långa som brev om hur sårad han är och hur hon var för bra för att vara sann.

Varför ska man alltid bli så ond och kasta skit på en människa så fort man blir sårad? Det här var ju ändå en person du tyckte väldigt mycket om och då vill du väl inte såra denna med hårda ord. Varför inte bara bete sig vuxet och skriva ok, du och jag hade bara sex, det var mitt eget fel att jag tillät mig få känslor för dig och nu ska vi inte ses mer för du vill träffa någon annan. Jag går min väg och du din, lycka till med allt! Är det så svårt?

JA det är ju det, man förstår ju grabben till viss del också i en omvänd situation hade man ju själv reagerat likadant. Man reagerar alltid och beter sig alltid annorlunda än man borde.

Just det här med sex och kk’s verkar vara ett jävligt känsligt ämne för folk?! Varför? Vi lever ändå i ett samhälle där det är normalt att ha kk’s och sex med många olika, man ligger lite som man vill, när man vill och med vem man vill.

Men vart går då gränsen för kk? Vad är okej och inte okej?! Det bestämmer man väl sinsemellan och är väl ganska individuellt för varje kk-förhållande men om vi ska snacka allmänt.

När jag & min kompis diskuterar detta så har vi ändå rätt lika syn på det. Det är absolut okej att ligga med andra såklart och man är ju medveten om att personen i fråga gör det för man själv gör förmodligen samma sak. Dock det här med att göra det öppet så att den andra ser känns inte okej. Så då har vi etablerat det.

REGEL NR 1: absolut okej att ligga med andra men vi behöver inte veta med vilka du gör det och när.

REGEL NR 2: (känns rätt självklar) dont get emotionally attached! Denna regel är väldigt viktig! Förfaller den förfaller ALLT!

Vi ska väl ha en till regel. Känns som att den är lite delad. Alla människor fungerar och tänker olika, vilket i sin tur betyder att alla måste hitta det kk-förhållande som passar dem. Vill man ha det så att killen bara kommer hem till dig ligger och sen drar?! Alltså inget mys, ingen närhet på det sättet utan BARA sex? Eller vill du ha det lite mer som ett “förhållande” inom fyra väggar där du ändå kan få lite närhet och mys på köpet som vi många behöver för att må bra?! Så…

REGEL NR 3: etablera tillsammans innan ni sätter igång vad för “sorts” förhållande ni ska ha, för det är fan inte BARA.

Och sen måste jag tillägga. HA KUL! Det är väl ändå det viktigaste.

XOXO

Boy meets Girl, Boy Falls In Love, Girls Just Wanna Have Fun.

Har en vän som är nybliven singel och nu vill leva livet och inte binda upp sig till en kille. Så träffade hon en snubbe och dem började ses lite och hon var väldigt rak med att hon bara var intresserad av sex och inte är ute efter ett förhållande, hennes lilla känslomässiga gen reagerade alltså inte på denna man.

Vilket bevisar att är vi tillräckligt “otillgängliga” så håller sig den här genen i schack. Nu hade hon dock oturen att den här killen betedde sig som en tjej, hans gen (som oftast inte existerar hos män, vad jag vet) reagerade på en gång och blev jävligt fäst vid henne. Han började bete sig som att dem va ett par, ville kyssas offentligt och ha “äganderätt” på henne. Vad är det med dessa killar som gör att dem inte fattar, även fast man är rak och ärlig, som gör att dem bara inte kan få in i sina söta små huvuden att nej, du har inte träffat en tjej som är desperat efter ett förhållande utan tjej som är säker i sig själv och bara vill ha lite kul. Hon har dessutom valt ut dig som mannen att ha kul med så var stolt, du är uppenbarligen ett catch i sängen?!

Nu har det blivit världens triangeldrama då hans ena killkompis blev intresserad av henne och hon utav honom. Dem ses och denne andra lilla dude får reda på det och freakar totalt?! Men hallå? vad var det du inte förstod när hon sa till dig att hon bara ville ha kul med dig undrar jag? Ni är inte tillsammans, hon har rätten att träffa vem hon vill även om det är din vän. Killar som brukar vara så himla chill med det också att “dela” på tjejer verkar nu framstå som att det är absolut inte OK!?

Nu tycker jag det manliga släktet får bestämma sig lite. Ska ni “dela” på tjejerna eller inte för om ni ska fortsätta med det så får ni ju även förstå att tjejen faktiskt kan dejta din vän?!

XOXO

The sexmaniac 2

På tal om sexgalna killar, jag va ute en kväll och den här killen och jag hade tittat på varandra ett bra tag. Vi hade sett varandra flera gånger och jag tyckte väl att han va söt, vi började prata lite och tillslut gick vi hem tillsammans.

Vi kommer hem, sätter oss ner, tar en drink och pratar lite & jag hinner tänka att fan han kanske är nåt att ha, han verkar ju rätt mogen och NORMAL till skillnad från många killar jag träffat.

Sexet började väl bra men när han väl började med sina moves kan jag säga att jag fick en smärre CHOCK! Karln hade hela sitt ansikte mellan mina ben för det första och då menar jag överallt! Alltså killar ett tips gå mer än gärna ner på en tjej men håll er INOM en viss radie.

Jag tänkte att jag låter väl honom hålla på ett tag och ser om han lugnar ner sig, vad tror ni killen gör?! Blev det bättre? Lugnade han ner sig? Nej då, han började spela huvudrollen i något som skulle kunna kallas “the pornmovie from hell” och bestämde att jag skulle minsann vara hans motspelerska!

Här hade ja en jävla lust att säga stopp människa vafan håller du på med, men då jag kände att språkbarriären var to much for me to handle så sket ja i det och bad istället att det snart skulle vara över och tänkte att jaja, jag kanske kan skratta åt det här imorgon.

Karln på riktigt vände och vred på mig som en marionettdocka i ställningar som jag inte ens visste fanns. Upp och ner, ner och upp. Ännu en gång låt det vara över! Men jag hade ju självklart turen på min sida att jag dragit hem en sån där sextok som kunde hålla på hur länge som helst. När det väl var över och jag tänkte tack, nu får man sova och glömma den här upplevelsen, då vill han göra det IGEN!? Där drog jag ur kontakten och tog till en vit lögn att det går minsann inte då jag måste jobba imorgon och inte orkar mer för det va så bra nyss och jag är helt slut. Kanske taskigt, men tjejer vad brukar ni dra till med? Jag är garanterat säker på att vi alla ljuger rätt ofta?!

Var har denna snubbe lärt sig att ligga? Det skulle jag gärna vilja veta.. Hur kan man bli sådär sextokig att man knappt kan kontrollera sig själv eller hur man behandlar en människa i sängen?!

I slutändan det finns två sorters sexmaniacs, den som är galen och porrig på ett bra RÄTT sätt, och så finns det dem som inte riktigt fattat galoppen och kör sitt race och förevigt kommer tro att dem är KUNGAR i sängen när dem i själva fallet borde låsas in någonstans långt, långt bort från mänskligheten.

XOXO

The sexmaniac?

Idag kom jag att tänka på killar med piercingar, då pratar jag inte piercingar i ansiktet eller öronen utan vi snackar nedre regioner. Varför vill man utsätta sig för den smärtan? Vet ju att många säger att sexet blir skönare, man blir känsligare osv.

Jag har varit med EN kille som var piercad där nere och ja det var jävligt skönt för mig, på något sätt så stimulerade den där lilla grejen extra mycket, men jag har ju ingen aning om hur det kändes för honom?! Det va ju inte som att han kom snabbare än andra så om han va känsligare vetifan?! Och om han tog längre tid på sig att komma innan han piercade sig då hade nog fan inte jag pallat att ligga med honom.

Sen kommer vi till rubriken min tanke med detta inlägg, är dem lite sexgalningar dessa piercade dudes?! Han var ju rätt hårdhänt och nasty den här killen, ja menar stå i en trappuppgång är väl rätt vågat?! Plus annat, dra i håret o sånt där hårdhänt.

Pratade med en tjejkompis idag också och hon berättade att även hon träffat en kille med piercing, även han var lite rough i sängen så att säga, däremot märkte inte hon av piercingen nåt särskilt så det där kanske är individuellt?!

Dock tycker jag att man nog kan dra slutsatsen att dessa pojkar ändå måste va lite sextokiga om man piercar sig i den regionen, ja menar den har ju ett syfte den är ju iaf inte där som utsmyckning?!

I FOR ONE LIKE SEXMANIACS!

XOXO

The Downside Of a Small Town

Detta att varenda kille man kanske kan tänka sig att faktiskt dejta på riktigt ska känna halva stan och alla som jag känner. Det är det dåliga med att bo i en liten stad, du kan aldrig få ett helt clean slate med någon. Det går en bit in i relationen men efter ett tag måste man ändå tala om sitt förflutna? Varför? Måste man verkligen veta allt om personen i fråga, allt innan oss då menar jag såklart. Måste saker som hände innan vi blev ett VI ha betydelse för att relationen ska gå framåt?

I många relationer verkar det ändå vara så och om detta är fallet då skulle vi kunna dra slutsatsen att ingen skulle vilja fortsätta framåt tillsammans med mig pga. alla mina erfarenheter eller det jag varit med om, jag skulle bara vara skadat gods. Men är vi inte alla det då? Jag har bagage, mina vänner har bagage, alla har vi bagage och oftast är det detta som gjort oss till dem vi är idag. Så egentligen borde det ju vara omvänt när du träffar någon, man borde ju tycka om den för sitt bagage för det var det som förde personen dit den är idag och om den inte hade haft alla dem erfarenheter som den har så hade du kanske inte tyckt om den personen för då hade han/hon inte varit samma människa?! Ni förstår min tanke hoppas jag.

Blir bara så trött när man alltid ser problem i saker innan man ens inlett dem, som denna människa, jag vill lära känna honom, dejta honom, det kanske kan bli något? Man vet ju aldrig, han verkar riktigt, riktigt bra och jag kände något första gången. Något jag inte känt på väldigt länge. Men jag tvekar redan, endast för att han känner många, lika många som jag, om inte fler och jag är rädd att det skulle sluta i misär efter att folk började prata om mig kanske om honom och så skulle vi båda sitta där och falla isär pga. ANDRA.

För som vi alla vet denna stad är BERUSAD av skitsnack!

XOXO

The Unnecessary Excuse

Jag måste berätta om en rolig händelse som inträffade för ett tag sen, det finns en kille i den här stan som jag har varit med några gånger, vi har aldrig haft riktigt samlag, pga. att ja, det har väl inte riktigt funkat som det ska för han down there. Det roliga är nu att jag aldrig brytt mig särskilt mkt om våra dåliga försök till att ligga utan mest insett att det nog aldrig kommer gå. Då han inte är särskilt välutrustad och dessutom verkar ha lite svårt att få upp den. Hur vet jag då att det inte är mig det är fel på? jag kanske inte “trycker” på hans knappar?

Tro mig när jag säger att det är inte det är mig det är fel på då han klargjort att han tycker att vi ska prova det en tredje gång, som han uttryckte sig när han så fint bad om ursäkt för sina “shortcomings”. Vi kan ju prova en gång till tredje gången gillt så att säga, jag lovar att jag kan bättre. ?! OK, det kanske du kan men jag känner mig inte särskilt lockad till att ligga där ännu en gång och bli (förlåt om ja säger det) besviken. Och killen babblar på om det ena och det andra hur han är mkt väl medveten om att han inte är så stor men det finns minsann andra saker han är JÄVLIGT bra på?!

Då är min nästa fråga, varför koncentrerar du dig inte på det du är bra på när du väl ligger?! Det är ju inte som att jag börjar hålla på och trixa med saker i sängen som jag inte vet något om, eller om jag för den sakens skull visste om att jag är dålig på att gå ner på en kille så gör ja väl inte det när jag ligger? eller?

Och det här med att be om ursäkt för att man är liten, eller inte fick upp den ordentligt? come on, det är INTE sexigt att nedvärdera sig själv, det gör ju mest att jag vill kräkas! Det är som att jag skulle börja be om ursäkt för att jag har små bröst, för stor rumpa eller lite att ta i på magen? Du har ju uppenbarligen valt att gå hem med mig så då gillar du ju det du ser och JAG behöver inte be om ursäkt för NÅGOT!

in the end en väldigt ONÖDIG URSÄKT!

XOXO