Anger is never a good thing.

Jag känner hur mer & mer ilska växer inom mig, känns inte alls bra då jag verkligen älskar honom och vill vara med honom.

Känns som att det har sagts så mycket saker som gjort mig ledsen och sårad. En liten bit i taget.. Och nu bär jag på så mycket ilska och ledsamhet att jag är dryg och hugger mot honom exakt hela tiden.

Istället för att ge varandra komplimanger som vi gjorde i början kritiserar vi nu varandra näst intill varje dag. Detta är inte ett gott tecken. Det enda jag önskar just nu är att vi kan hitta tillbaka till det där stället där vi mådde bra och älskade varandra mer än vi störde oss på varann.

Jaja, ska försöka njuta av min lördag lite i alla fall.

IL VINO VERITAS.

Invisible

Jag känner mig så jävla osynlig för honom ibland, han har varit borta hela dagen, jobbat, haft träning. När man kommer hem efter en hel dag med fullt upp vill man inte umgås med sin flickvän då? sin partner? som man lever med. Det är väl det man ska vilja och längta efter när man har en partner som man vill dela livet med? Nej, det han vill göra är att jobba ännu mera. 

Det kanske är mig det är fel på, jag som inte förstår? fast jag har ändå en klar bild av hur jag vill att ett förhållande ska vara och det är inte såhär. Jag känner mig inte älskad och uppskattad, jag känner mig tagen för givet.. 

Jag vill inte ge upp i denna relationen med, jag vill kämpa, jag vill att det ska bli bättre. Jag vill att han ska vakna upp, inse vad som är viktigt i livet. Livet är inte bara jobb hela tiden, man ska njuta, LEVA! 

Även om han är hemma på kvällarna efter 21 så känner jag mig ensam, ensam i en relation där jag jobbar, kämpar och sliter för att det ska funka medan han bara glider med och tror att allt bara ska flyta på utan att man gör jobbet? NEWSFLASH, EN RELATION ÄR OCKSÅ ETT JOBB!!!

Tuesday..

Dear Diary,

Idag när jag vaknade tog jag mig en promenad med min fina mamma, vi tog med oss Stella och gick en sväng i skogen. Hon hade köpt med sig färskt bröd så vi drack lite kaffe och åt smörgåsar när vi kom tillbaka. Det är alltid trevligt med kvalitetstid med sin mamma. 

Nu sitter jag och tittar lite på “Keeping up with the Kardashians” och har tvätt nere i tvättstugan. Måste medge att detta med att bara jobba deltid och vara hemma så mycket som jag är inte är så himla roligt alla gånger. Pojkvännen är borta på jobb hela dagarna och har träningar på kvällarna, då blir det mycket ensamtid. Mycket tid att fundera över livet och allt som kommer med det. Har varit en jobbig början på det här året då jag som sagt inte jobbat så mycket, haft lite pengar och inte kunnat unna sig allt man önskar och vill. Dessutom inte varit särskilt mycket med mina vänner heller då man gräver ner sig själv o inte har sån stor lust med någonting alls.

I helgen hoppas jag dock på lite nöjen, har många fester att välja på, just nu funderar vi på om vi antingen ska ha en fest här hemma då det är melodifestivalfinal på lördag! Men det är även bosnisk fest och jag är bjuden till Jimmy på den ÅRLIGA mellofesten också. Svåra val?! 😉 

Jag är ganska sugen på den bosniska festen… eller vem försöker jag lura egentligen? är sugen på ALLA fester just för tillfället. 

Nej vad ska jag sysselsätta mig med idag? :/ känner att jag vill utnyttja dagarna till fullo, då jag senaste tiden tänkt väldigt mycket på livet och ungdomen att den passerar så fort, jag vill hålla fast i den, ta vara på den, leva livet fullt ut. Hur ska man göra det? Mycket saker som jag vill göra just nu kostar pengar, pengar som jag just nu inte har. Jag vill ut och resa, se världen. Jag vill inte ligga där på dödsbädden och ångra massor med saker. 

Å andra sidan när jag kommer in i såna där tankar så försöker jag nu se det positiva i mitt liv JUST NU, leva i NUET. Jag har en fantastisk sambo, en underbar hund, fina och friska föräldrar, jag har min hälsa och även mina fina vänner. Finns ju faktiskt mycket bra saker att lägga fokus på. 🙂

xoxo

The “Mother”

Har tänkt på detta med att tjata och även gnälla. Efter en viss tid i relationen dyker det upp, där romantiken dör lite, vardagen kommer in och man börjar gnälla på varandras dåliga sidor. Man kan tycka att varje gång man öppnar munnen så hoppar det mest ut förolämpningar och klagomål istället för som innan då det kom ut vackra komplimanger och kärleksförklaringar?!

När i ett förhållande är den där övergången? Jag tycker det känns som att den liksom smyger sig på. Helt plötsligt står man bara där och kan inte minnas senaste gången man sa något fint till varandra utan att direkt efteråt komma med något nytt gnäll.

Min sambo klagar ofta över att jag gnäller och tjatar på honom? Jag kan absolut hålla med honom till viss del, men samtidigt försöker jag påminna honom om att jag gör det för att jag bryr mig? Eller? Gör jag det kanske bara för att det är så man tror att en relation ska vara, kvinnan är den som gnäller och mannen är slarvig?!

Under alla år när jag pratat med tjejkompisar, bekanta och vänner så kan jag säga att jag aldrig hört om en relation där mannen är den som gnäller och kvinnan är den som blir gnälld på. Betyder detta att vi fortfarande år 2014 är kvar i könsroller och hur det “ska” vara i en relation och vem som ska göra vad? 

Hur kommer man ur detta och vad ska man göra för att börja bli “positiva” igen?

Boy meets Girl, Boy Falls In Love, Girls Just Wanna Have Fun.

Har en vän som är nybliven singel och nu vill leva livet och inte binda upp sig till en kille. Så träffade hon en snubbe och dem började ses lite och hon var väldigt rak med att hon bara var intresserad av sex och inte är ute efter ett förhållande, hennes lilla känslomässiga gen reagerade alltså inte på denna man.

Vilket bevisar att är vi tillräckligt “otillgängliga” så håller sig den här genen i schack. Nu hade hon dock oturen att den här killen betedde sig som en tjej, hans gen (som oftast inte existerar hos män, vad jag vet) reagerade på en gång och blev jävligt fäst vid henne. Han började bete sig som att dem va ett par, ville kyssas offentligt och ha “äganderätt” på henne. Vad är det med dessa killar som gör att dem inte fattar, även fast man är rak och ärlig, som gör att dem bara inte kan få in i sina söta små huvuden att nej, du har inte träffat en tjej som är desperat efter ett förhållande utan tjej som är säker i sig själv och bara vill ha lite kul. Hon har dessutom valt ut dig som mannen att ha kul med så var stolt, du är uppenbarligen ett catch i sängen?!

Nu har det blivit världens triangeldrama då hans ena killkompis blev intresserad av henne och hon utav honom. Dem ses och denne andra lilla dude får reda på det och freakar totalt?! Men hallå? vad var det du inte förstod när hon sa till dig att hon bara ville ha kul med dig undrar jag? Ni är inte tillsammans, hon har rätten att träffa vem hon vill även om det är din vän. Killar som brukar vara så himla chill med det också att “dela” på tjejer verkar nu framstå som att det är absolut inte OK!?

Nu tycker jag det manliga släktet får bestämma sig lite. Ska ni “dela” på tjejerna eller inte för om ni ska fortsätta med det så får ni ju även förstå att tjejen faktiskt kan dejta din vän?!

XOXO

The Unnecessary Excuse

Jag måste berätta om en rolig händelse som inträffade för ett tag sen, det finns en kille i den här stan som jag har varit med några gånger, vi har aldrig haft riktigt samlag, pga. att ja, det har väl inte riktigt funkat som det ska för han down there. Det roliga är nu att jag aldrig brytt mig särskilt mkt om våra dåliga försök till att ligga utan mest insett att det nog aldrig kommer gå. Då han inte är särskilt välutrustad och dessutom verkar ha lite svårt att få upp den. Hur vet jag då att det inte är mig det är fel på? jag kanske inte “trycker” på hans knappar?

Tro mig när jag säger att det är inte det är mig det är fel på då han klargjort att han tycker att vi ska prova det en tredje gång, som han uttryckte sig när han så fint bad om ursäkt för sina “shortcomings”. Vi kan ju prova en gång till tredje gången gillt så att säga, jag lovar att jag kan bättre. ?! OK, det kanske du kan men jag känner mig inte särskilt lockad till att ligga där ännu en gång och bli (förlåt om ja säger det) besviken. Och killen babblar på om det ena och det andra hur han är mkt väl medveten om att han inte är så stor men det finns minsann andra saker han är JÄVLIGT bra på?!

Då är min nästa fråga, varför koncentrerar du dig inte på det du är bra på när du väl ligger?! Det är ju inte som att jag börjar hålla på och trixa med saker i sängen som jag inte vet något om, eller om jag för den sakens skull visste om att jag är dålig på att gå ner på en kille så gör ja väl inte det när jag ligger? eller?

Och det här med att be om ursäkt för att man är liten, eller inte fick upp den ordentligt? come on, det är INTE sexigt att nedvärdera sig själv, det gör ju mest att jag vill kräkas! Det är som att jag skulle börja be om ursäkt för att jag har små bröst, för stor rumpa eller lite att ta i på magen? Du har ju uppenbarligen valt att gå hem med mig så då gillar du ju det du ser och JAG behöver inte be om ursäkt för NÅGOT!

in the end en väldigt ONÖDIG URSÄKT!

XOXO

The Beginning

Jag har alltid varit en tjej som folk beskriver som “killtokig” och även väldigt intresserad av sex så jag bestämde mig för att äntligen skriva om något som jag faktiskt tycker är kul, why not? Då blir min fråga, tycker inte alla att det är roligt med sex och killar? finns väl ingen heterotjej som inte tycker det är intressant och för det mesta är det väl det som våra konversationer med tjejkompisarna bygger på?

Så, varför detta otroliga fokus? kan iaf säga att mycket av min vakna tid går till att fundera/analysera dessa karlar som jag stött på i mitt liv, varför är vi så olika? killar och tjejer tänker ju garanterat inte likadant. Det är allmän fakta. Men varför? Vi tjejer måste alltid “get attached” till varenda jävla snubbe vi träffar även om det handlar om ett engångsligg så sitter vi ändå där dagen efter och undrar “kommer han höra av sig igen?”

Mitt svar på den frågan blir, JA han kommer förmodligen höra av sig men det är inte för att han vill gifta sig, skaffa barn och leva sitt liv med dig. Nej, det är förmodligen för att han tyckte att sexet var bra, du va lätt och ja då kan man väl göra det igen?!

Ett exempel på detta, jag träffade en kille som var tänkt att bli ett sånt här engångsligg, blev han det? Nej, vi började ses lite och jag ska medge att jag blev sådär känslomässigt involverad på en gång men sa i mitt huvud att äsch jag träffar honom för att sexet är så bra, och det var det, sexet var amazing! Men saker och ting ska självklart alltid bli komplicerade. Visade sig att denna lilla karl hade en tjej i en annan stad som han haft ett 6 år långt förhållande med, han går tillbaka till henne, men efter 3 dagar ringer telefonen igen och vem är det om inte han. Vad tror ni att han ville då? Hade han dumpat sin tjej och nu ville han släppa allt och leva med mig för att ja är så fantastisk? Nej skulle inte tro det, karln ville vara “otrogen” med mig?  Min första tanke var självklart vilken jävla idiot, hur tänker han? han har varit ihop med sin tjej i 3 dgr och han ringer redan mig? IDIOT, KRÄK, ÄCKLIGA MÄNNISKA!

…..Men den där känslomässiga genen som finns i varje tjej skrek inom mig, fan va härligt, jag är bra, jag är åtrådd, han vill ha mig, skitsamma om det bara är för sexet jag kanske kan få honom att tycka om mig!? KLART vi ska ses igen.

Denna lilla “love affair” slutade ju inte särskilt bra det vet vi redan och jag vill nog bara få er att tänka på att den där känslomässiga lilla genen som gör att vi blir så attached på en gång inte alltid behöver vinna över förnuftet, men ibland gör den det och vi behöver inte klanka ner eller bli arga på oss själva för det. Vi är trotsallt inte mer än mänskliga!

XOXO